Jag är besviken på Dig Gud, hur kan Du utsätta oss för det här? Jag är besviken för jag förstår inte varför, förklara för mig så jag kan förstå. Förstår du inte att jag älskar enkeli, Gud? Enkelis liv är värt mer än mitt eget, även om han aldrig skulle förstå varför jag skulle kunna offra mig för hans skull Gud så skulle jag ändå göra det.
Vad har du för planer för mig, Gud?
Enkeli tror inte jag är 'sann' i min tro, men mot vem mer kan jag vara sann än själv och mot Dig? Jag påstår inte att jag kommer gå i kyrkan varje söndag, eller att jag kommer läsa i bibeln varje dag, för det är nog inte något jag kommer göra i framtiden heller och det är jag ärlig med. Jag kommer alltid hålla kvar ett litet strå av från min period av tvivel, för jag vill inte 'stänga av' helt för då blir jag känslokall, den kylan kommer att äta upp mig inneifrån. Det är något jag inte önskar någon.
En del av 'min flumperiod' är mina dikter och mitt skrivande, utan det så hade jag gått under av allt tvivel. Ja jag vet att jag tvivlat och jag har inte alltid tänkt så trevliga tankar om Dig, men jag tror och jag hoppas att du förstår varför. Jag vet att Du har gett mig hintar om vart jag borde vända mig genom mina dikter, även om jag inte valt att tolka det så just då. Men jag ser det nu, jag ser hur många 'ängladikter' jag fått ur mig, visst jag erkänner att jag inte gärna visar upp dem. För mina ängladikter är för mig, väldigt personliga, det är som att personerna kommer innanför mitt skal om de läser mina 'ängladikter'.
Men Du vet vart jag vände mig när jag mådde som värst i USA, det var inte till någon av mina alternativa vägar som jag vandrat på, utan det var till Dig Gud. Jag vet inte hur många gånger jag ångrat att jag inte gick till kyrkan när jag var i USA, men jag tror att du har hållt räkningen på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar