Allt är faktiskt okej, trots att jag sutit vak, dvs suttit och väntat på att en person ska dö.. Det där med döden, att sitta i samma rum som en döende människa väcker faktiskt många tankar tycker jag. Jag kan erkänna att jag börjar fundera över meningen med livet under sådana tillfällen, för att förr eller senare så ska vi ju alla dö, eller hur?
B sammanfattade mina funderingar såhär: "Meningen med livet är att lära oss att dö. Ty ingen kan lära sig att leva som inte först lärt sig dö." citatet kommer från den tibetanska livs och döds boken. Inte för att jag tror på det men det är en intressant tanke som tål att fundreras på
Önskar att jag hittade mina gospelsånger, saknar att höra på dem, de är så vackra och tänkvärda, känns som jag på någotvis hittat tillbaka till glädjen igen. Jag vill börja sjunga högt så alla hör, fast när Gud delade ut sångröster så skolkade jag nog ;)
Den enda gången jag sjunger är när jag sitter i traktorn och vänder hö, fast då sjunger jag så högt att hela 'byn' hör... Tur att de flesta som bor i närheten är och jobbar på dagarna när det ska köras in hö här hemma
Hittade en tänkväd låt med det amrikanska bandet LIVE som heter What are we fighting for den låten har en väldig tänkvärd text om inte annat. Här är en länk till texten för de som är intresserade :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar