Under nattens timmar klänger sig ångesten fast och kväver lyckan, det finns en sak som jag ser fram emot och det är inte att mitt hus blir klart. Det är den dagen då jag drar mitt sista andetag och hittar friden, för så länge jag andas så klänger ångesten sig fast.
När döden väntar utanför dörren så har själen redan flytt, från jordens plågor.
Önskar så att allt var annorlunda, du tror att jag är svag enkeli och gör som alla andra vill att jag ska göra, men vet du en sak? Styrkan som jag har skrämmer dig, det skrämmer dig att jag kan vara så skör men ändå så stark.
Du tror att jag fått allt jag pekat på men jag har något att berätta för dig, åratal av mobbing har format mig. De få som hittat innanför skalet utan att såra mig allt för djupt har fått mig att orka gå vidare. Ditt svek, det kommer ta tid och läka om det någonsin läker, för jag älskar dig.
Att du är så trångsynt och väljer leva ditt liv med skygglappar på när det gäller framförallt tro skrämmer mig.. Det får mig dessutom att börja undra, du säger att det som står i Biblen är sant, ja det kan jag hålla med om till en viss gräns men, hur väl har du egentligen läst Biblen?
Jag har aldrig påstått att jag läst den något mycket, men det lilla jag läst så har jag sett att Jesus kritiserade sin egen religon, judendomen och därmed 'skapades' en ny gren - kristendomen.
Kan Jesus kritisera SIN religon, varför kan då inte jag få kritisera MIN religon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar