Min själ gråter, nu lagar jag den med silvertejp
Tveksamheten brer ut sig över mig, och jag faller handlöst ner ännu en gång. Verklighetsflykten tvingar ut mig i kylan och mörkret igen. Hatar att du inte bryr dig, att jag står här och faller utan dig. Sakta vittrar kärleken bort, svarta sotflagor färgar min värld grå. Mökret äter upp mig för jag vet att jag förlorat dig för alltid. Förlåt att jag var så värdelös enkeli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar