Ilskan ligger och lurar precis under ytan, jag tål inte ett dugg. Jag orkar inte med mig själv längre, jag spyr galla på allt och alla. Imorgon blir en jobbig dag imorgon, älskade änglasyster vi ses då...
Enkeli, du kommer nog aldrig få se denna bloggen, för det här är min privata svär i cyberrymden. Här kan jag skriva om precis hur jag mår utan försköna verkligheten.
Phoenix, ditt stöd betyder mycket för mig mer än du anar tror jag.
Jag har funderat på det här med Gud, okej jag funderar mycket kring det här med tro just nu... Det är närmre 6 år sedan änglasyster for till himlen och när det hände så var jag inte hemma i Sverige utan jag var utomlands och jobbade som barnflicka. Hade jag åkt till USA som det var tänkt så hade jag inte åkt tillbaka dit efter begravningen, fast det är inte säkert att jag fått reda på det förrens jag kom hem... Nu åkte jag 'bara' till Schweiz. Den 21 november dog hon och jag fick reda på att hon hade omkommit dagen efter, jag mådde dåligt som fasen och sökte mig till kyrkan, men jag kände att de inte tog min sorg på riktigt.
Jag kom hem till begravningen den 6 december och åkte tillbaka till Schweiz ett par dagar efter den för att jag inte klarade av att vara hemma. Jag hade påbörjat min sorgeprocess nere i Schweiz och hade inte 'den gemensamma sorgen' som de som hade på börjat den här hemma så ja jag flydde bort från det som var jobbigt här hemma och ner till något som jag kände till.. Så ja jag var feg och nu får jag sota för det...
Att jag sedan gick ut med en kristen kille som försökte tvinga mig till tro "Nu ska vi gå i kyrkan, för att det är söndag.." Tvinga mig till något är aldrig en bra idé det slutade med att jag sa något i stil med "Här är onda andar i den här lägenheten, jag måste utföra en reningsritual." Var på jag mer eller mindre tvingar honom att se på när jag utförde en ritual, mumlandets konstiga ord och dyl... Någon timme senare var det slut mellan oss....
Så just nu så brottas jag med 6 års sorg kombinerat med en massa tvivel som har legat och grott under ytan... Konstigt att jag är stingslig? Nej jag tycker inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar