Det känns som orken rinner sakta ur mig.. JAG ska driva allt och jag ORKAR inte det. Jag kommer gå totalt i däck med saker och ting.
Jag vill inte mer jag vill inte må dåligt längre, men det känns som hur jag än gör så straffar jag de jag älskar mest, förr eller senare så kommer spärren vara borta. Jag straffar min familj med ett hemskt humör och den jag älskar mer än själva livet med skuldkänslor. Jag kan inte älska mig själv när mörkret anfaller och tvivlet river i själen
Plåster
jag har ett plåster,
ta inte bort det.
knyt ett förband,
stoppa flödet
plåstet är borta,
såret är öppet
blodet flödar,
jag förblöder
copyright: Älvöga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar